Vem är jag?

Mitt namn är Cornelia Kullzén, och jag har sysslat med hästar i hela mitt liv. Jag har för tillfället tre egna hästar, som du kan läsa mer om under rubriken Mina hästar. Förutom mitt stora intresse för NH och frihetsdressyr tränar och tävlar jag inom western.

Mitt hästliv började, efter mycket tjat, på Kvistoftas ridskola när jag var tre år. Intresset växte sig bara starkare och starkare och jag försökte lägga all min vakna tid i stallet. Antingen på ridskolan, eller i olika stall jag var och red i. När jag var 12 år köpte jag min första egna häst, Lilly, en viljestark ponny från Rumänien. Jag kom snabbt ner på jorden och förstod att hästägandet inte var på långa vägar så enkelt som jag trott. Lilly var världens sötaste, men också smartaste ponny - ingen tvingade henne att göra saker hon inte ville. Jag red för olika tränare som beordrade mig att ta till hårdare metoder mot Lilly, men situationen blev bara värre. Lilly gick till försvar och behandlade mig likadant tillbaka som jag behandlade henne.
Men så fick jag höra om någon som höll på med Natural Horsemanship... Trams tyckte alla tränarna. Men för mig var det som ett svar på mina frågor. Jag lånade en hel bunt böcker och förkovrade mig i hur jag kunde kommunicera med Lilly på andra sätt, sätt som byggde på ömsesidig respekt, förståelse och kommunikation. Och det var där min resa till ett annat sätt att hantera hästar startade. 

2011-2012 gick jag de tre utbildningarna hos Hästpedagogen, Ann Lindberg, för att sedan kunna bli en Certifierad Monty Roberts instruktör. Join-up(R), lastning och psykologi. Efter den första kursen (join-up) förändrades någonting. Det var som att jag fick bekräftat att vägen jag valt faktiskt var rätt, och det förändrade hela mitt sätt att vara med och kring hästar. Något certifikat tog jag dock aldrig, jag hade inte råd med någon resa till USA.
2011 kom jag också i kontakt med Parelli NH. Jag tyckte om sättet man lekte fram allvaret ur situationer, på ett sätt där man själv anpassade sina metoder efter hästens personlighet. Detta gav både mig och mina hästar ett stort lyft i kommunikationen, och jag lärde mig på ett helt annat sätt att handskas med problem. 
När jag nått level 4 i alla Savvys ville jag lära mig något nytt, och få nya utmaningar i hästträningen. Hopptävlandet hade jag sedan längre lagt på hyllan, den nyfunna typen av träning var så mycket mer inspirerande. 
2013 kom jag i kontakt med westernridningen. Konceptet passade mig som handen i handsken, eftersom det byggde vidare på den grundtanke jag redan hade. Till en början var det mest eget experimenterande, tills jag 2014 hittade en klubb att börja träna på.
2014 började jag intressera mig för den Akademiska Ridkonsten, bokade in en träning och sen var det igång.
AR´s metoder var ett väldigt bra komplement till de kunskaper jag redan hade. Samma grundtanke, fast med fokus på biomekanik och anatomi.

Sedan 2012 har jag jobbat mer eller mindre aktivt med att ha kurser och privata träningar för olika typer av människor och hästar. Det kan vara allt ifrån problem till finlir. Mina metoder bygger mycket på Natural Horsemanships principer, både från marken och uppe på ryggen. Träning ska vara kul, både för häst och människa.

Jag ser fram emot varje dag jag spenderar med hästar, och älskar att lära nya saker. Det är en härlig känsla att veta att där alltid är så mycket kvar att lära, både av hästar och andra människor.